De människor som får ut mest av livet är inte de som levt ett sekel, utan de som levt varje minut – Colette
Det är lite kul med minnena som kommer upp på FB, nu när man passerat 10 år på detta hat/älskade sociala media. Ett minne från skolavslutningen 2013 kom upp idag, 6 år sen.
Ett helt annat liv och en helt annan tid. Jag å tjejerna bodde i Vindeln tillsammans och vi hade det ganska bra där. Tyvärr var jag inte i fas att uppskatta det just då och detsamma har Ida och Vilma sagt nu. Att vi inte njöt av tillvaron mer då! Men det är ju tyvärr så man funkar. Man har svårt att uppskatta det man är i just nu. Man ska som alltid nånstans.
På senare tid har jag bestämt mig för att uppskatta det vi har precis NU.
Vi har ju allt som behövs egentligen. Kan nog inte önska mig av livet. Men människan är väl sån att den hela tiden vill ha mer å bättre.
Visst, utan mål kan i alla fall inte jag leva, inte heller utan saker att se fram emot. Men man måste ju ändå stanna upp (klyscha) och bara njuta ibland.
Så idag uppskattar jag att jag startade morgonen med 5 minuters Yoga, fick gå ut i sol och (hyfsad) värme, sätta mig på MIN EGEN fantastiska hoj å åka till ett jobb jag trivs med, medans min man som jag älskar åker till sitt jobb som han åxå trivs med. Min äldsta är på sitt nya jobb som hon trivs med och min yngsta är ledig idag och kan njuta av det, samt att planera flytten till sin första egna lägenhet om 2 veckor. Petter har sin sista dag på skolan innan avslutningen imorgon, och det minns väl alla hur det känns… Dennis är i Gällevare och jobbar ihop lite pengar. Mina älskade föräldrar mår bra och har fullt upp hemma på gården. Mina fina svärföräldrar är på Kreta å njuter i värmen. Kvällen är helt utan planer och vi kan göra exakt vad som faller oss in. Vi är alla friska och krya bortsett från endel småkrämpor här å där.
Vad mer kan man egentligen önska sig just nu?
