2018
Året då jag fyllde 50, Vilma och Dennis 18 och Ida 20.
Vilma tog körkort, jag klippte mig kort, jag hade mitt livs första influensa, jag fick min diagnos, Jimmy bytte jobb, Ida skaffade katt och Vilma bil, vi var utomlands hela familjen, sommaren var helt underbart varm och härlig, vi bytte tak på huset, jag fick se Alcazar live äntligen, jag och Jimmy var till Göteborg tillsammans… ett aktivt år på alla möjliga sätt med andra ord.
Vi rivstartade året med vår 40/50 års fest i januari, för övrigt en helt galen fest. Jag hade så himla kul! Och det verkar alla andra haft åxå. Det var spännande att Rödå gänget, Inger och Jörgen från Vännäs, Ingela från Pajala och min kusin Helena å hennes man från Vindeln kom och festade ihop med alla Burträskare och andra vänner från Jimmys sida. En bra mix av folk och i princip alla var utklädda...
Mitt "riktiga" 50 års kalas hade jag på Rödåliden tillsammans med Jimmys familj och hela min egen inklusive lillebror å hans familj från Göteborg och min morbror med fru från Luleå.
Det blev fler fester under året för de som fyllt jämt, både 40 års fester och 50 års fester. Sen alla halvåtta middagar och temafester med Rödågänget (börjar bli en hel del utstyrslar i ”partylådan”). En massa andra spontanfester, tjejfester, middagar, pubrundor mm blev det åxå. Tror aldrig jag varit på så många trevligheter under ett år som detta.
Jag fick nya arbetsuppgifter på jobbet åxå till följd av ett par kaosveckor i juni, då 4 av mina kollegor sa upp sig. Men det blev bra för mig i slutändan i alla fall eftersom jag fick ett helt eget ansvarsområde som jag sköter som min bäbis.
Vi var till fjällen flera gånger under året. Både vår, sommar och höst. Jimmy fick flyga med Janne både på hemmaplan och i fjällen, vilket var hans 40 års present från mig å övriga familjemedlemmar.
Jag gjorde en till tatuering, sjöng med Joyvoice i Burträsk, odlade meloner och annat kul i växthuset, körde massor av hoj till å från jobbet, löptränade och kom upp till målet 5 km på 30 minuter, gick med i viktklubb å tappade 6 kilo, skapade ett nytt pass som jag körde på badhuset under våren, steppade både i Burträsk och i Rödå, lunchtränade på 360, gick massor av promenader under sommaren
Hur jag mått detta år är nog som vanligt väldigt upp å ner, men mest upp . 2017 var ett riktigt bra år och 2018 blev ännu bättre. Enda gångerna jag haft kris å panik då har alkohol varit inblandat så det har jag bestämt mig för att låta bli. Allt eller inget ”the Maggan way” så det får bli inget med andra ord.
Jimmys nya jobb innebär en del resor men jag tror vi kommit fram till en bra balans där efter höstens ”chock” då han var borta 4 veckor på rad.
Jag fick min diagnos och livet blev väl inte nåt annars efter det, men jag förstår mig själv på ett helt annat sätt, å även Jimmy kan begripa sig på mig lite bättre. Mycket är väl att det inte riktigt går att begripa allt. Vissa saker kan jag fortfarande inte hantera som en "normal vuxen", men jag lär mig. Jag sömntränade under våren och kunde sluta med insomningstabletter och vet nu hur man "gör" för att somna utan att få panik av att det kan ta ett tag.
Jag har inga ”Nyårslöften” mer än att jag ska ta min Detox period i januari som vanligt, sen utgår jag därifrån. Jag och Jimmy ska ägna mer tid åt varandra. Nu är han ute å reser mer så vi ska försöka komma oss iväg själva på några resor nästa år. Om det blir charter, weekend eller MC vet jag inte, det får vi se. Men nu är kidsen så stora och har som egna liv, å jag är glad att vi reste iväg alla detta år, för Vilma och Dennis tar studenten i vår och skall ut i arbetslivet så man vet ju aldrig om dom flyttar hemifrån eller vart dom hamnar.
Några få bilder får spegla mitt 2018, sen lämnar vi det å går vidare mot ett nytt fräscht 2019!!
