Tillåt inte hjärnan att säga åt hjärtat vad du bör göra, hjärnan ger upp för lätt - Paulo Coelho
Då var det måndag igen med allt vad det innebär.
Jimmy drog iväg till Göteborg i ottan i morse och det kändes lite jobbigt att han for. Han kommer hem på onsdag kväll sent.
Jag får kämpa vidare här hemma. Kanske lika bra att han är borta just nu när jag känner mig såhär låg. Är ju kanske inte så roligt sällskap för nån…
För säkerhetsskull bokade jag en tid hos DR D för samtal. Känns som jag lärt mig när det är dags för en boost för att hålla den våta filten på avstånd.
Jag tampas med så många konstiga tankar just nu och det känns lite oroande. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.
Ibland känns det som jag har en demon i skallen som tar över och styr mig på et sätt som inte alltid är så angenämt. Men jag får väl brottas vidare med det ett tag. Jag börjar ju vara van vid dehär laget att det kommer såna här svackor.
Det är i alla fall skönt att det börjar vara vår i luften, även om det är lite för tidigt. Promenerar mycket nu. Försöker gå en stund på lunchen och på kvällen, bara för att få andas och få ut lite frustration.
Hatar min hjärna just nu. Jag önskar att jag inte hade sån aktivitet i den hela tiden. Varför inte bara tagga ner. Jag vet ju vad det beror på, men just nu hjälper inte det…
