sunkmamma.blogg.se

Är ju inte riktigt lika intresserad att backa å läsa i bloggens början då jag mår så bra som jag gör nu, vilket jag för övrigt tjatar om hela tiden. Kanske för att inte falla ner i svackan igen. Jag vill inte ha tillbaks de känslorna som jag hade då och jag vill inte heller börja fundera på nån gammal skit. Men jag är glad att det finns kvar. Det blir ju som en dagbok. Vilket åxå var tanken från början. 

 

Jag håller ju på å petar med en liten årskrönika , det tar ju lite tid å skriva ihop en sån, å då får man ju backa detta år iallafall. 

Jag skulle kanske skrivit en 5 års krönika när de passerade, men det gjorde jag ju inte, så jag får vänta till 10 års dagen kanske. Med tanke på hur fort tiden går så är det inte så långt bort. 

Jag som bara skulle skriva ett tag ...å nu har jag hållit på i 7,5 år!! Hur galet kändes int det?

 

Många ord har flugit från mina fingrar  över tangenterna under åren och jag gjorde nu "på kul" bara en liten neddykning i början på december de år jag skrivit. 2012- nu för å se vad som var på tapeten i början på december de åren.

 

Ni som hängt med mig hela vägen vet ju att jag skrev å skrev i början. Nästan varje dag tror jag. Å hur mycket ord som helst. 

Detta är inlägget från 7/12 2012 (om nån orkar läsa). Känner att jag var en ganska klok människa ändå. Jag hade mycket tankar att skriva ner och det roliga var att jag fick feedback senare från många som var i samma situation och som hade nytta av mina tankar och det är ju kul att höra.

 

 

Lite snabbt då..

2012  så kan man följa min lycka över att få flytta in i huset i Vindeln som blandades med det allmänt jobbiga tillstånd jag var i.

2013  var det ganska samma. Huset trivdes jag i och jag å tjejerna hade skapat oss ett fint liv där. Men det var ändå ensamt. Jag hade många gånger bara Vilma som sällskap och hon hade ganska jobbigt med sig sjäkv då.  Dessutom var jag van att kuta över till grannar i byn bara sådär, men nu var det ingen som bodde i närheten.

2014  var första julen i Burträsk och lika blandade känslor då. Vilmas första höst där var jobbig och det var jobbigt för mig också när jag inte riktigt hade funnit mig tillrätta.

2015  började det gå lite bättre för oss alla, även om jag fortfarane hade lite svårt att anpassa mig till livet i en mellanstor by. Jag började få "egna" vänner och det är ju behövligt. men jag klamrade mig fortfarande fast vid Jimmy och det måste varit jobbigt för honom . Jag gjorde en sån surprise helg för honom det året åxå. Vi var till Umeå hela helgen. Vi firade åxå jul ihop det året alla. Jimmy, Lasse jag å kidsen hos mamma å pappa.

2016  hade jag nyss sagt upp mig å såg fram emot mitt nya PostNord jobb.. Vi renoverade övervåningen under hösten och det var klart till jul. 

2017  då var den sista Martinsons julfesten för oss. Det visste vi inte då, att Jimmy skulle byta jobb under 2018, men det var en kul fest på Piteå havsbad med gänget, och för mig som redan bytt jobb blev det kul att få återse alla. 

2018  slogs jag ganska mycket med mina demoner, men fick min diagnos under det året, men det blev lite följder av det och det är väl nästan nu sista halvåret som jag känner att jag på riktigt kunnat landa i "hur jag är". I december hade vi iallafall en riktigt kulig Medeltids fest i Rödå i början på december. 

Ja, nu är vi på 2019,  och hur det är nu vet ni ju redan. 

 

I scrollandet 2012 ramlade jag över denna bild.. Det var i slutet av december som jag plötsligt fick ett infall att klippa lugg tvärt emot vad mina döttrar tyckte. Men den blev såklart inte långvarig och numera ser jag ju inte alls ut såhär längre. Ganska kul å se..