With or without you

Man skapar ju som en relation till sin medicin har jag märkt. Nu är det snart en månad sen jag slutade med min antidepressiva medicin och jag mår varken bättre eller sämre av det tycker jag. Vet inte riktigt hur länge det tar innan man är helt ”avgiftad”. Läser man på nätet kan det ta allt från ett par veckor till ett par månader. Lite ”utsättningssymptom” har jag känt av men det mesta har försvunnit nu tycker jag.

Jag bad Jimmy vara uppmärksam på om jag förändras. Vet ju att jag normalt är en aning speedad och det brukar ju komma tillbaka när jag slutar medicinera, men jag försöker tänka på det. Yogan har jag haft mycket hjälp av också när det gäller det. Att börja dagen med 5 minuters Yoga ger mig en bra start på dagen och jag har nu inhandlat en hopvikbar matta som ska få åka med mig till Cypern. För där ska de åxå yogas är min tanke. Jag hoppas på en morgonpromenad, följt av lite yoga och ett par längder i poolen före frukost. Får se om det blir så. Men det är min tanke i alla fall.

Det enda jag egentligen lagt märke till är att jag fått tillbaka min irritation över saker. Exempel: Jag går ut till bilen på morgonen och upptäcker att nyckeln är kvar inne.  Sånt kan göra mig tvär arg på ett sätt som jag inte upplever när jag äter medicinen. Jag tänder till på småsaker och det måste jag lära mig behärska. Det är kanske en småsak, men det är en tydlig skillnad nu och när jag åt medicinen. Då konstaterade jag bara att nyckeln var kvar inne, suckade lite och gick in å hämtade den. Nu blir jag ARG, fräser iväg ett par välvalda ord till den ”någon” (eller jag själv) som lämnat den inne, men det går över på en sekund eller två men det är ju såklart onödigt.

Nåt att jobba på. Men det har jag ju tid med numera. Är sällan stressad på samma sätt som förut eftersom allt runt mig är mycket lugnare. Men det går ändå att jobba på så det får jag fortsätta med.

Detta är jag lite då å då numera... Får se om jag kan lära mig hantera det 

Kommentera här: