Att vara stark betyder inte att du inte känner smärta. Det betyder att du känner det och försöker förstå det, så att du kan växa av det -Karen Salmansohn
Ja, de är fortfarande lite svajjigt här hemma så det blir mycket fokus på annat än att skriva just nu. Men det går två steg fram, å ett bak osv...
Känns som vissa dagar är man så på spänn att bara det är ansträgande.
Veckorna går trots allt ganska fort och vips är det helg igen och den går om möjligt ännu fortare.
Det är så himla mycket jag vill få ur mig men jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Jag slutade ju med min medicin för tre veckor sen. Och det kändes bra...till en början. Men sen började de gamla elaka känslorna komma krypande så sakta....å det slutade med ett lite mindre haveri för några dagar sen. Så jag beslutade att fortsätta äta tills allt har lugnat ner sig runt mig.
Att vara ostabil när man skall vara ett stöd för nån som inte mår så bra är kanske inte det bästa. Så det får bli ett tag till då,,,,
I helgen som kommer ska Jimmy och grabbara åka till Luleå och se på basket och sova på hotell. Tjejerna har en massa annat för sig så det betyder att jag får en HEL kväll aldeles ensam här i huset. SOM jag längtat efter det...
Bara jag... Jag får äta precis vad jag vill å när. Jag kan lyssna på den musik jag vill..och , det bästa, jag kan spela piano!!
Ibland begär man inte så mycket...
Ska fundera på hur jag ska formulera mina tankar i text så kanske jag kommer med ett inlägg på Fredagkväll när jag sitter i soffan å njuter av det tomma huset.
I Söndags var det Farsdag och jag och Ida var hem till mamma å pappa. Till och med Sotis hade klätt upp sig för dagen....