Nytt liv...mycket tankar ....mycket text
Jag får ju nåt sånthär ryck nångång ibland , att skriva mycket...å nu varnar jag för ett långt inlägg..
Jag fyller snart 50 år och lika många gånger har jag startat ett nytt liv, minst en gång per år..... eller mer.... Jag kan inte ens räkna de varianter jag haft på att banta, träna, äta sunt, börja bete mig annorlunda, hitta nya klädstilar, prova nya dieter, starta om eller allt annat som kommit i min skalle...
Träning har alltid funnits hos mig och jag tror det går i arv.
Jag fick som liten följa mamma på hennes gympa och jag fick åxå uder åren hänga med på de kost ideer dom hade kring vegetarisk mat, minskat socker, fett och annat...
De senaste rönen var det vi levde efter och även om pappa var en mästare på att baka och alltid hade nåt gott att bjuda på till "fredags, eller lördagsmyset " så var det alltid sunda tankar hemma....
Har tränat hela livet men nu i vår när jag haft fokus på MC kortet å köket då har inte tiden funnits för träning och jag har heller inte upplevt den stress jag brukar få av att inte hålla mig i form. Det har gått bra och jag har mått bra ändå. Kläderna passar fortfaranade och nu när jag skall "starta om" så har jag inte riktigt fått tilbaks suget att träna.
Jag börjar lite försiktigt med promenader och "källarträning" så ser vi vad som händer.
Mina föräldrar är aktiva nykterister och jag är uppvuxen i ett hem och ett umgänge helt utan alkohol, men med mycket musik, sunt leverne och stort umgänge.
Jag vet att det inte alltid varit lätt för dom, och vissa fester blev dom inte ens bjudna på eftersom det skulle serveras alkohol och dom "inte passade in" . Men å andra sidan har dom aldrig trivts på såna fester heller å berusade personer har dom aldrigt trivts med.
Själv hade jag en uppgörelse med dem att inte dricka sprit innan 18 och det höll jag, men sen var nyfikenheten framme.
Men mitt föhållande till alkohol ha aldrig blivt riktigt nån bra relation.
Jag tivs inte på fyllan men samtidigt har jag svårt att känna när det blir för mycket. Dricka och äta gör jag väldigt fort å när det det är alkohol i glaset så kan jag glömma bort mig..
Ni som känner mig väl, vet att jag gärna kör bil till fester å det beror nog helt enkelt på att jag inte trivs när jag blir onykter. Kör man bil är det inte nån som ifrågasätter att man inte dricker. Fånigt och svagt, ja, men mycket enkelt, å jag har ju lika kul ändå. Men jag kan bli trött å less sent på kvällen....
Det har inte hänt så många gånger i mitt snart 50 åriga liv att jag druckit för mycket men nu, när jag äter antirdepressiv medicin så har jag noll koll.
Plöstligt slår kroppen bara av. Det är extremt obehaglit och fruktansvärt jobbigt för en som alltid vill ha koll.
Jag blir trött, får minnesluckor, blir arg, ledsen, säger konstiga saker och beter mig illa..... Det behövs inte mycket heller. Ett par glas, sen är det för sent....
Enklast är ju att helt undvika det såklart. Men det är inte alltid så himla enkelt. Dessutom älskar jag whisky å vill inte vara utan det. Å dricka ett gott vin till maten är ju himla trevligt.
Men nu har jag kommit till den punkt när jag helt enkelt måste ta mig en funderare. Nu har jag inte tänkt fortsätta med denna medicin hela livet, eftersom det är en "test" på ett år. Men jag får väl lagom till min 50 års dag börja ännu ett nytt liv.
Alkohol är en social dryck och det är svårt i ett umgänge när alla dricker att inte hänga med i farten. Jimmy vill inte vara utan heller å då blir allt svårare. Men han vet problemet och ni som läser detta vet det åxå nu. Ni som inte redan märkt det vill säga.
Varför skriver jag detta nu? Ja det är nog för att jag vill att ni som känner mig och umgås med mig ska veta vad som pågår i min skalle.
Jag fattade först inte vad som hände med mig tills jag läste texten nedan:
Anti-depressivt läkemedel påverkar det centrala nervsystemet närmare bestämt serotonin-nivåerna i hjärnan Alkohol påverkar också serotonin-nivåerna i hjärnan, det är ett depressivt medel.
Att använda dessa tillsammans kan orsaka oönskade effekter. Effekter som man vill undvika genom att man tar ett anti-depressivt läkemedel. Tillsammans med alkohol kan det ge dåsighet/sömnighet/slöhet.
Eftersom alkohol kan ge upphov till depressiva känslor finns risken att alkohol motverkar den antidepressiva effekten d.v.s. den önskade effekten av läkemedelsbehandlingen blir svagare. Man kan också säga att medicinen mildrar den depressiva effekten av alkohol. Det är därför som man ska undvika att ta det ihop med alkohol
Jag tar nya tag och börjar ännu ett nytt liv med andra ord.
Jag kommer fortsättningsvis ta ett glas här å där, men eftersom min hjärna inte längre kan känna när det blir tokigt så blir det ett annat förhållande till alkohol från nu.....
En klok släktig sa till mig en gång att man aldrig ska dricka när man mår dåligt. Just nu mår jag inte dåligt men det blir kaos när jag dricker och då börjar jag må dåligt.
När jag var liten satt en plansch på väggen nånstans ( minns inte var) "Livet behöver inga droger" stod det. och det är ju helt sant. Men det är svårt att inte ryckas med..... Alkohol är en drog och det vet ju alla som nångång druckit för mycket...Enklast är att helt avstå, men det är inte så lätt alla gånger som sagt....