Om ett problem kan lösas, så kommer det att lösas. Om det inte kan lösas, så hjälper det inte att oroa sig - Dalai lama
Tänk så enkelt det låter. Man skulle kunna leva så, eller ialla fall försöka. men det finns ju alltid saker att oroa sig över.
Sen finns det också problem man behöver hjälp med att lösa men man får inte den hjälp man vill ha eller behöver. Eller kanske snarare, andra ser inte vad som är problemet eller det kanske inte påverkar andra negativt även om man påtalar det och förklarar.
Är det inte viktigt för dem så då får man klarar sig själv och kan man inte det så får man skylla sig själv för att man inte tycks vara tillräckligt intresserad att lösa probemet, sen står man där....
Tjata vill man inte om såna saker och då är det som det är och det blir som det blir. Har hänt mig massor med gånger och är det dessutom diffusa saker är det ändå svårare.
Ibland behöver man bara hjälp med att sortera ut vart skon egentligen klämmer.
Idag var jag till Dr B.
Det var några veckor sen sist och då var jag rikigt nere. De kändes tungt bara att stiga upp på morgonen och det var svårt att känna glädje i nånting egentligen.
Mycket negativa tankar och dålig energi som bara svävade runt min kropp som en osalig ande redo att sätta klorna i mig när jag minst anade det. Hela tiden var jag på min vakt och jag hade taggarna ut mest hela tiden i försvar mot allt och alla....
Efter mitt besök mådde då jag bättre. Jag fick lite saker i uppdrag att fundera på och det gjorde jag.
I mitt senaste inlägg från i Söndags skrev jag ju att jag mådde fantastisk!
Tänk att jag aldrig lär mig. Jag har bloggat i 3,5 år och nästan varje gång jag skriver så, så vänder det.
Kanske det är baksmälla efter en period då jag mått bra eller nånting annat.
Så blev det nu också. Som tur var hade jag tiden idag att hålla fast vid. Men efter dagens samtal kändes det ännu tyngre.
Vi grävde i saker som jag vet att jag måste ta tag i med det känns så jobbgt och jag vet inte vart jag skall börja, eller egentligen vet jag det. Men det tar emot nåt frukansvärt....
Det var en tröttsam resa till jobbet i det fina vädret och dagen var tung att få sig igenom.
Nu sitter jag i soffan efter att ha dämpat känslorna på det bästa sätt jag vet och det är såklart träning. Först mitt eget pass, och sen stannade jag och Vilma på Core.
Imorgon skall Vilma på den första introduktionskursen för körkortet och medans hon är där täkte jag och Linda ta en kväll på 360 med några pass, bastu , en massa tjejsnack och sen middag på stan.
Jag har fått rådet att göra saker som ger mig energi och som jag mår bra av och detta är en sån sak och jag ser fram emot det.
Men först skall jag sova en natt och arbeta en dag.
