sunkmamma.blogg.se

Jag lyckades klättra lite högre upp från det djupa hålet i torsdags kväll. Jag förstår ibland väldigt tydligt varför jag är ledare. Det är nånting speciellt med att stå framför en grupp och leda.

Eller jag skall inte säga att det gäller alla grupper.

 

I 30 år har jag varit ledare och jag har provat allt möjligt. vanlig gympa, aerobics, step, vattengympa, sittgympa (väldigt intressant) olika typer av cirkelträningar och annat.

 

En del grupper jag hade framför allt på Hälsohemmet i Svanstein under de år jag jobbade där, tog så mycket energi att jag var mer än fysiskt slut efter passen.

 

Men gruppen i Rödå är fantastisk. Jag har haft några såna grupper i mina dagar och dom vill man inte gärna lämna ifrån sig. Det är svårt att säga vad det beror på , men jag tror att det är en samling glada människor som mår bra av träning och det  gör att dom urstrålar den poitiva energin. 

 

Hur som helst så mådde jag bättre efter passet, som var det sista för terminen, och sen har jag bara varit nere och nuddat botten vid kortare stunder idag.

Det har varit en ganska jobbig dag på jobbet med många märkliga problem att lösa och vid halv 4 var jag så trött att jag gav upp och for hem. Jag var förbi Rödå och "lånade" Troja.

Peter var hemma och vi praade en lång stund. Det kändes bra. Han var sig lik från förr, skrattade mycket och skämtade precis som vanligt. Det var som den "gamla" Peter tinat fram igen och väldigt kul att se. Han såg ut att må bra. 

 

I Vindeln låg grill doften som ett tungt täcke över byn och jag förstår att många grillade idag, fantasiskt väder och riktigt skönt ute.

Vi åt middag på balkongen för första gången i år och sen var vi ner till älven med Troja. Peter berättade när jag hämtade henne att den tumör dom opererat bort i livmodern på henne förra året var en elak artad och han var inte så säker på att hon hade så lång tid kvar. Hon har börjar hosta och han var orolig att tumören spridit sig till lungorna. Det kändes som när vi lånade Sally i fjol, vi vet inte om det är sista gången vi får vara med henne...

 

Troja kom till oss sommaren 2006, då var hon ett halvår gmmal. Feg osäker och mycket speciell hund. Hon blev aldrig nån älghund fast hon är av rasen "Svensk Vit Älghund", en ganska ny ras i Sverige för övrigt. Men hon åt hellre blåbär än jagade älg och,  lite grann som Ferinand, lat även i skogen där hon borde vara på hugget. Hon var bara med nån jakt, sen kom Nova in i familjen och gjorde succé.

Sally och Troja blev båda två glada penionärer. Men på grund av Trojas lata läggning blev hon inte nån motionspartner till mig, så hon är nog den hund jag känner minst av dom tre vi hade. Inte heller så kelig eller närgången, mera på sin kant. Men mysig  och mjuk som en teddybjörn.

 

Ida drog iväg på byn med moppen efter promenaden till älven och jag och Vilma stannade hemma.

Jag är ganska trött efter dagens bravade och längtar mest efter att få gå isäng.

 

I morgon skall vi på stan och leta efter en skinnjacka till Vilma. Sen vet jag inte vad vi skall roa oss med på kvällen. Kanske se en film eller nånting. 

 

På Söndag är det "Halv åtta hos mig" middag här och det är del att stå i inför det. Men det känns kul ......

Nu är det nog strax dax att gå isäng, skall bara "puffa ite kuddar" först.... ha en bra helg alla