sunkmamma.blogg.se

Jag tycker att hösten känns mer som en ny start än vad nyåret gör.

 

Man har haft semester och varit lite "off" ett tag och ska bita tag i ett nytt arbetsår fram till nästa sommar och semester som ändå måste vara höjdpunkten på ett år. 

Förstår egentligen inte varför jag bor här uppe när jag lever för de tre futtiga månader som är sommaren. 

Visst gillar jag alla årstider, men perioden med mörkret, kylan och snön kunde vara lite kortare. 

 

På hösten börjar alla skolelever en ny årskurs och alla träningspass startar om med nya tider och  nya träningsformer och man ska starta om kroppen efter en längre period av ätande å drickande och kanske,  för många,  även en slapp period utan så mycket träning. 

 

För mig innebär inte semestern och sommaren mindre träning, bara mindre hård träning och på senare år inte heller några pass varken som jag själv håller eller andras. Jag vill inte ha tider att passa, utan jag tar min morgonrunda med promenad, en kvart på gymet å numera lite yoga på det. En knapp timmes lätt morgonträning, men den blir av och den är regelbunden. 

Jag rör mig mer under sommarens ledighet då det finns hur mycket tid som helst för det ( om man vill).

 

För att inte rubba dygnstymen som jag förstått på senare år är så viktig för mig, så stiger jag upp senast klockan 9 på helger och ledigheter om det inte är nåt aldeles speciellt.

I våran familj så är alla andra sömntutor så jag har minst en, om inte fler, timmar helt för mig själv på morgonen, vilket jag verkligen uppskattar och känner mer och mer behov av ju äldre jag blir.

Både att få träna i min egen takt men också för att få andas lite i ett annars ganska livat hem där enda tiden det egentligen är lugnt å stilla är på morgonen. 

 

Nu när jag  börjat jobba igen och kroppen är van att få röra på sig så måste jag hitta andra tider för det såklart, och kvällarna blir ju kortare och kortare när hösten kommer krypande så det är bara att rista in det i schemat så det blir av.

Än har jag inte fått så mycket "feeling" och börjar snickara på nya pass, men jag väntar in kroppen...det brukar komma av sig själv. Ett par gånger har jag varit nere i lokalen och "lekt" lite med brädan i sommar, men ovanligt lite lust har jag haft för det.

Sen är ju hösten lite osäker med Corona och allt så jag vet inte riktigt hur det kommer bli än, men det visar sig väl...

Hur hösten annars kommer bli är högst osäkert. Jimmy vet inte om han kommer resa så mycket och jag vet inte om jag kommer kunna sitta på nåt annat kontor än i Skellefteå. Just nu får vi inte vara nån annanstans än där vi är stationerade, vilket är trist. 

Ida har hyrt ut sin lägenhet i Umeå och blivit sambo och dom flyttar till Teg senare i höst, så jag har inte heller kvar "mitt" kryp in i Umeå.

Vi får se vad som händer med allt , just nu försöker jag komma in i rytmen av att arbeta, träna, äta, sova och allt annat som hör vardagen till....

Jag ser fram emot  helgerna som så sakteliga fylls på med aktiviteter och trevligheter eftersom.

Vi börjar med en "Surkräfta" i Holmträsk i helgen dit vi tar husvagnen och ska umgås med Rödå gänget en hel helg, nåt som ger ytterliga energipåfyllning även om det brukar bli en hel del nattsudd. Men det kommer bli kul!